I en intervju i veckans Affärsvärden tar Innovationsbrons VD Peter Strömbäck till storsläggan mot bristen av riskkapital. Det saknas riskbärande kapital i tidiga skeden, konstaterar han och hänvisar till studier som både Riskkapitalföreningen och Svenskt Näringsliv gjort.
Vi har aldrig haft så lite riskkapital i tidiga skeden, påpekar Peter Strömbäck. Staten är nödvändig som investerare. De privata ställer inte upp och vi måste också se till samhällsnyttan, menar han. Ströbäck hänvisar till Innovationsbrons inkubatorsatsningar som är 50 miljoner per år. Detta räcker inte.
Själva inkubatorverksamheten sysselsätter idag 3.300 personer och omsätter 2,2 miljarder kronor. Staten är, menar Strömbäck, ingen usel riskkapitalist och hänvisar till sin egen verksamhet och de investment managers han har. Min egen reflektion är att forskningen idag visar att ”fond i fond” är lösningen när riskkapitalet saknas. Staten går in i en privat fond, som sköter placeringarna. Den främst forskaren på området, professor Josh Lerner, visar detta övertydligt. Peter får väl ge oss fakta här på bloggen, så får vi se om det ändrar bilden.
Blogginlägget är anonymt så jag vet inte vem som reflekterar över forskningen i ett för Sverige så viktigt område som detta.
Visst ”fond i fond” tas upp i forskningen på området och har framgångsrikt används för att utveckla tillväxtstrukturer runt om i världen och förmodligen något som behövs mer av i Sverige. Men…
Det är en olämplig lösning i tidig utvecklingsfas, i såddfasen. Detta stöds inte bara av forskningen utan rent konkret av erfarenhet från att ha verkat i branschen i 16 år. Regeringen har, precis som många andra regeringar runt om i världen, identifierat att det inte finns privata aktörer och privat kapital i tidig utvecklingsfas. Detta inte minst beroende på att det är just en fas med mycket stor risk.
Vårt uppdrag är därför att tillföra kompetens och kapital i tidig fas med hela Sverige som bas identifiera kunskapsintensiva affärsidéer, utveckla och lägga grunden till tillväxtföretag. För att göra detta på ett effektivt och adekvat sätt investerar vi direkt ägarkapital i tidig fas utan krav på privat motfinansiering. Genom att använda ägarrollen i tidig fas tillför vi professionell kompetens och lite finansiering, vilket svarar mot det behov som finns i ett tidigt start-up-bolag. Vi investerar upp till 100 msek årligen. Under 2010 gjorde vi 33 nyinvesteringar och 44 tilläggsinvesteringar. Vi exiterade ur 25 bolag. Varje krona vi nyinvesterade attraherade en privat investering om 1:50. Varje krona vi tilläggsinvesterade attraherade en privat investering om 7 kronor. Snacka om samhällsnytta.
Efter att ha talat med Peter vet han nu att bloggaren är jag, Håkan Gergils, och inte någon anonym person. Det kan man annars tro när man abonnerar på inlägg, för då kommer inte bloggarens identitet fram. Underligt kan man tycka!
När det gäller riskkapital – i tidiga eller sena skeden – visar forskningen att offentligt kapital inte funkar särskilt väl, om det inte går gnom privata händer. Offentliga sektorn har problem vid investeringar direkt i företag genom att det är fel personer som sköter dessa. Vidare blir regelverket stelt och följer inte med det som händer. Samt mycket annat, just enligt den forskning som professor Josh Lerner i USA är den kanske främste företrädaren för. Detta kan Peter Strömbäck och jag diskutera mer om i andra sammanhang. Men, kanske är Innovationsbron undantaget som bekräftar regeln. Jag håller med Peter om att Innovationbrons resultat är imponerande!
Vad vi är helt överens om är att det behövs riskkapital i tidiga skeden.
Bäste herr Gergils
Mittåt. Jag vänder mig kraftigt mot de svepande uttalanden som du torgför. ”Offentliga sektorn har problem vid investeringar direkt i företag genom att det är fel personer som sköter dessa.” Kvalificerat bullshit som inte leder någonstans. Skulle en gruvarbetare på LKAB inte göra sitt jobb så väl som en gruvarbetare anställd i ett riskkapitalägt gruvbolag? Nej, för att debatten ska navigera rätt och leda till konkreta resultat som gör att Sverige kan möta de globala utmaningarna så måste ledstjärnan vara precision. Med svepande utspel utan förankring i empiri riskerar vi annars grundstötning i en dimmig gryning och svårnavigerad skärgård.
Hej Peter,
Med fel personer menar jag att de oftast inte är så väl lämpade för investeringsbeslut i privata bolag. Det finns givetvis undantag, i Industribron förmodligen, som jag nämnde. Det är inte jag som forskat om vilka placeringar som lyckas. Det var därför jag nämnde världens kanske främste, professor Josh Lerner. Här i Sverige har vi professorn vid Handels Per Strömberg. Lerners studier, som redovisats till World Economic Forum bl a utgår i sin största undersökning från hela 21.000 investeringar.
Om staten skall spela en betydande roll som investerare i inledningsskedet krävs kvalificerad kompetens hos statsmakten. Hur säkras sådana insikter. Staten har ju inte utmärkt sig som aktör inom marknadssektorerna.
Utmärkt inlägg, som vanligt Sigvard! Däremot kan staten spela en viktig roll som ledare och stimulera den privata sektorn att agera. Vem tackar nej till ett samtal på regeringens initiativ?
Vad gäller forskning inom området kan rekommendera läsning av dagens ledare i Svenska Dagbladet:http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/anglar-varfor-finns-det-inte-fler-av-dem_6626644.svd
Hej Peter, jag kan ansluta mig till den rekommendationen. Bra ledare i SvD om riskkapital. För den som vill gå djupare rekommenderas professor Josh Lerner, som anses vara värdens kanske främste forskare på riskkapital. Här är en site, som leder till många fler:
http://www.people.hbs.edu/jlerner/vcpe.html