Idag var det Alliansens tur att på IVA presentera sin framtida politik för innovation. Vi hade förväntat oss att de skulle presentera sitt program för innovation och entreprenörskap men det var inte riktigt färdigt så istället blev det mycket av en återblick av senaste mandatperioden.
Jöran Hägglund (C) började med att konstatera att globaliseringen innebär att andra länder flåsar oss i nacken och att vi kanske inte kan springa snabbare, men smartare. Därefter presenterade Tomas Tobé (M) vad man gjort inom för företagande och arbetsmarknaden, Mikael Oscarsson (Kd) hur man stärkt kapitalförsörjningen och på andra sätt underlättat företagandet och Agneta Berliner (Fp) berättade om forsknings- och innovationspropositionen.
Några spontana idéer framkom. Mikael Oskarsson menade att innovationspolitiken är en hjärtefråga för den framtida politiken. På frågan om vem i regeringen som bör driva innovationsfrågorna menade Agneta Berliner att det skulle kunna vara ett inre kabinett av de fyra partiledarna.
Det blev mycket prat om stabila statsfinanser som givetvis är en viktig grund, men desto mindre prat om hur alliansen vill se innovationspolitiken efter valet. Panelen sade dock att de har massor av idéer som de snart kommer att presentera. Så vi ser fram emot att se alliansens innovationspolitik 2.0. Inför det arbetet kan säkert OECD:s innovationsstrategiarbete som presenterades idag vara en inspiration. Där konstaterar man att regeringar har en nyckelroll för att driva på innovation.








Det var påtagligt hur insulära både de rödgröna och alliansen var. Tidigare i denna blogg har Håkan Gergils rapporterat om EUs innovationsplaner och över Lissabon-strategin lyser innovation med eldskrift. Ingen av politikerna hade idéer om hur Sverige kunde koppla på och samverka med eller få synergier från EU-program och -projekt som vi är med och betalar.
Vidare nämnde Mikael Oscarsson igår risken att utländska företag tog över svenska uppfinningar men om nu vårt land står för 1 % av världens FoU och idéer (?? för % här) — varför kunde inte vi, med låga ingenjörslöner, utveckla medel för att ösa resurser från utlandet?