Kjell-Håkan Närfelt är chefsstrateg för Innovativa Sverige på VINNOVA.
Hur skall vi bli effektivare på att kommersialisera svensk forskning? Svaret brukar handla om ökade satsningar på såddkapital och stöd till inkubationsformer som bygger på affärsplaner, patent och produktprototyper.
Men Saras Sarasvathy som studerat seriella entreprenörer och affärsänglar slår fast att de tillsammans med kunder och intressenter interaktivt utvecklar kunderbjudandet och arbetar inte med genomförande av affärsplaner. Curtis Carlson som skrivit Five Disciplines of Innovation hävdade också i ett samtal jag hade med honom att inga framgångsrika riskkapitalister på Sand Hill Road läser affärsplaner i tidiga skeden.
Ändå envisas vi med att bygga ”efterbrännkammare” till forskningen som fokuserar på affärsplaner, patent och investerare. Kunder verkar ibland bara ses som någonting investerarna kräver, precis som patent. Balansräkningen har blivit viktigare än resultaträkningen.
Om vi liknar kommersialisering av forskning vid matlagning så kan forskningsresultaten liknas vid kryddor. Kryddorna kan inspirera kockar (entreprenörer, intraprenörer) att förbättra nuvarande rätter (kunderbjudanden) eller skapa helt nya maträtter. Men forskarna är oftast inte kockar. Nuvarande former för kommersialisering uppmanar forskarna att söka medel för att undersöka marknaden för en specifik patenterad krydda och ”pitcha” recept (affärsplaner) för investerare.
Svensk forsknings- och innovationspolitik måste uppmuntra och stimulera samverkan mellan forskare och ”kockar” i forskningen! Det vill säga erfarna entreprenörer och affärsänglar som kan skapa kommersiella effekter åt kunder. Ett bra exempel på ”kock-modellen” är företaget Serendipity Innovations.